..fast gryningens.. timmar nalkas..
har jag än..
inte nått.. min vila..

tankarna driver mig.. till tiden som flytt..
alla missförstånd.. vi så lätt..
kunde ha klarat.. oss utan..

kanske är det så.. att våra själar..
mot alla odds..
är för evigt.. samman flätade..

kanske lyckan.. står oss längre..
om vi tillåter oss höra..
viskningen.. i våran.. bedjan..
om förståelse.. om förlåtelse..

kanske får vi då..
vila i varandras famn.. torka våra tårar..
i stulna.. stunders gemenskap..
på denna.. våran galna värld..

som ändock ger oss..
dåraktiga mänskliga.. varelser..
glädjen att känna åtrån..
för att älska.. njuta.. skratta..
vara lyckliga..
om så.. för en sekund..
i evigheten..

..så tro mina ord.. scrce moje..
för dem e blott skrivna för din skull..

~ agnieszka ~


©agneta pichler
27/1-2008
mölndal