som pastell i dimma

skymtar mitt förflutna fram

mindre bjärt, mindre grällt

för varje år som går

akvarell i dimma

färger flyter ihop ibland

det som var parallellt

blir ett enda spår

karmosin neonljus

plastisk natt, elektriskt blå

skrikigt skärt, inte snällt

som flickrummets tapet

tiden skrek: "ta för dig!"

men jag höll tillbaks ändå

rädd för gatornas våld

och storstans intensitet

och vid apoteket

med en pärm med dikter i

blev jag utskrattad av

den de handlade om

men vi flydde in i

ungdomsnätters rockmusik

omedvetna om allt de

som sedan kom

åren tunnar ut de

färger som vi använde

och kontrasternas skärpa

blir mindre flagrant

bilder, sånger, sånt folk sagt

hjärtan som vi antände

allt det som gjorde fattigt liv

intressant

LARZ GUSTAFSSON   090407