man livnär sig på

varandras bitterhet

man matar varandra med

sin elakhet

den galla som man spyr ut

är frätande

man har monopol på sanning

och vetande

nån annan ska få betala

för lidandet

och därav det myckna gnället

och kvidandet

för här på café tristesse

svingas gisslen hårt

så andra kan plågas

för att man haft det svårt

en röta ska fräta sönder

de bittras ben

och domen ska inte kvarlämna

sten på sten

man menar sig sitta säkert

men åren går

för somliga är det domen

som återstår

LARZ GUSTAFSSON   090509