Klockan är mycket
Himlen bakom mina nerdragna persinenner är mörk
Små stjärnor som lyser
Den kalla natten
Med huvudet på kudden
Och kroppen under filten
Ligger jag och stirrar i taket
Kan inte blunda
Kan inte gå in i mig själv och börja drömma
Kan bara ligga och stirra i taket
Och oroa mig

Får det kännas såhär?
Får man känna såhär?
Är det okej?

Mörkt rum
Kinder blöta av tårar
Ett hjärta fullt av oroande tankar

Får man känna såhär?

Klockan blir mer
Senare och senare
Himlen mörkare
Flera små stjärnor
Tystnaden överallt
Med huvudet på kudden
Kroppen under filten
Och kinderna blöta av tårar
Så undrar jag bara

Får man känna såhär?