Vi var lekkamrater, klasskompisar, hade sällskap på vägen till skolan, och trots att jag efter åtskilligt stångande bland tjurkalvarna bevisligen var klassens näst starkaste efter Stefan var du snabbare på att simma än jag var. Våra familjer umgicks, dina föräldrar skröt stolt över hur duktig du var i skolan, kanske tävlade vi även om positionen "bäst i klassen". Efter sommarlovet när vi började 6:an hade du fått bröst, blivit lite rundare. Det gjorde mig lite blyg och samtidigt attraherad, jag drömde om dig och mig på natten, att vi var jagade och sprang för livet, blev svettiga och dina bröst som hävde sig när du andades häftigt gjorde mig upphetsad. Jag vaknade av att jag hade fläckat min pyjamas. Vi lekte inte så mycket den hösten, men jag tyckte du var vacker.

Nästa sommar, vi var på landet med föräldrar och småsyskon. Alla barn fick sova tillsammans på loftet. I de vuxnas ögon var du och jag också barn. När småungarna somnat och vi låg sådär nära kunde vi inte låta bli att röra vid varandra, upptäcka. Försiktigt så att ingen skulle vakna. Än en gång fläckade jag min pyjamas... i en vrålande tystnad.

Du blev min första kärlek, jag vet inte om jag någonsin var din på riktigt men vi hade ändå ett slags förbund. Vi var fortfarande lekkamrater men jag var för blyg för att vara tydlig med mina känslor. Något år senare testade vi att röka brass tillsammans med kompisar en eftermiddag när vi skolkade från skolan.

Det förbjudna lockade, vi testade igen och igen. Du var djärvare än jag, ville snart prova andra grejor, starkare. Jag vågade inte. Vi hamnade i olika gäng. Endast när våra familjer umgicks kunde vi åter känna det där förbundet. Vi kunde snacka om de djupa tingen. Du var vacker.

Så småningom uppdagades vad du och ditt gäng höll på med. Jag låg lågt och blev i dina föräldrars ögon den pålitliga kompisen som inte knarkade. När vi skulle gå på klassfest fick du inte gå ut om inte jag kom och hämtade dig. På vägen till klassfesten sa du att du skulle hälsa på en av dina nya vänner innan festen. Jag hängde med dig dit. Vännen var påtänd, oberäknelig och lekte med en revolver som han påstod var laddad. Han sa att han fått den som betalning.

När jag ville gå sa du att du inte skulle hänga med på klassfesten utan tänkte stanna hos din vän. Jag visste att det inte var lönt att försöka övertala dig, vågade inte ställa till en scen av rädsla för att din vän skulle göra bruk av revolvern. Samtidigt ville jag inte lämna dig med honom, du var vacker. Jag gick till slut ensam, hade tråkigt på festen utan dig.
Du kom inte hem till dina föräldrar den natten. Jag ljög och sa att jag inte visste vart du tagit vägen.

Vi hade sporadisk kontakt under åren som följde men när vi väl träffades infann sig alltid samförståndet, förbundet. En gång ringde du och frågade om jag kunde komma och hämta dig på en adress i Midsommarkransen för att du mådde jättedåligt, ville därifrån. Jag hörde på ditt tonfall att det var allvar, hade just tagit körkort, lånade farsans bil, åkte och mötte dig fast jag egentligen hade bråttom till jobbet. Du hade ett igenmurat öga och blåmärken på armarna. Ditt linne var trasigt. Ändå var du vacker. Du hade en kort skinnkjol och höga stövlar. Jag hade aldrig sett dig klädd på det viset.

Jag ville ge dig en kram, men du ville inte ha någon kram. Du grät inte fast
du måste ha haft jävligt ont, du frös. Du ville inte snacka om vad som hänt. Du ville bara komma hem till dina föräldrars tomma villa och sova.

Jag lämnade dig i villan och skyndade till jobbet ett par timmar försenad, blev uppkallad till chefen. Han sa att han inte avlönade sådana som inte skötte sig, att jag kunde gå. Vi sågs inte mycket efter den gången. Våra småsyskon lekte men det fanns en osynlig mur mellan oss.

En gång efter en fest när vi båda var fulla låg vi med varandra. Jag hoppades
detta betydde att muren var riven, att vi var ihop. Du var vacker, jag var kär i dig men du var inte kär i något annat än dina droger. Du försvann, jag träffade andra tjejer, försökte glömma.

Vid senare tillfällen när jag stött på din lilla syster har jag frågat hur det är med dig, var du bor och tänkt att vi kanske kunde träffas men din syster vill inte snacka med mig om dig.

Undrar om du fortfarande är vacker.