En liten, nästan kittlande, känsla i bröstkorgen. En tyst skrikande viskning om närhet. En längtan, ja kanske en saknad, efter något som är riktigt verkligt. Diffusa drömkänslor övermannar mitt system, och allt känns med ens som intet. Vill bli av med den halverade, sönderslagna tvåsamheten, laga den och samla ihop mig själv. Jag behöver en bit verklighet. Just nu längtar jag efter saknad.