stig ågren han hade två hästar som

fick vandra omkring i hans hage

jag tror att de gillade när jag kom

en linlugg med saft i sin mage

jag stod där i timmar och gav dem gräs

fast de hade eget att äta

jag minns inte säkert nån färg eller bläs

men glädje jag aldrig kan mäta

med solblekt kalufs på min morfaders tomt

betraktade jag mina vänner

jag vet jag var lycklig, jag vet det finns somt

som bara små barnhjärtan känner

LARZ GUSTAFSSON 090609