Andrum.
Andas in den stora tryggheten,
låter väggarna representera Din famn.
Ovärdig, smutsig och trasig.
Jag lägger hela mig,
mitt i lugnet av Din kärlek.
Lyssnar otåligt efter den vackraste sången,
den som är Din.
Vill höra såsom jag alltid brukade,
men mina öron har blivit döva.

Hur jag än hoppar, klättrar
och sträcker mig
så når jag inte upp.
Men här, i Din famn,
finner jag lugn.
Försöker lita på Ditt ord
och höra Din mening.
Du ger mig det jag inte förtjänar,
Du är min klippa trots att
jag vinglar som aldrig förr.