Står i den vita korridoren med massor av dörrar.
Alla har en färg.


Första dörren är blå.
Bakom den finns det okända.Det okända,men lockande.
Det där man inte kan stå emot fast nästan allt i ens kropp signalerar att man borde.

Den andra dörren är röd.
Där bakom finns mjuka kramar i solnedgången.Lugnande upprymdhet.

Grön är korridorens tredje dörr.Oändliga skratt på en grön sommaräng med en trygg hand i min.

Gul är fjärde dörrens färg.En välbekant uppenbarelse,fast på ett nytt sätt.Överraskande välkomnande närhet.

Resten av dörrarna är ännu låsta,jag har nycklarna i min hand...

Tar ett djupt andetag.
Ser på dörranra en sista gång.
Vänder sen om och går.

Nu har jag sett dem.