Om du var en man och jag var din hustru
skulle du ha all rätt i världen att kalla mig hora.

Jag antar att det är den sanningen
som blev startskottet till Hoseas livsgärning och bok,
även om du såklart inte bara tänkte på mig
(fast jag måste ju ha funnits där i ditt bakhuvud
- om du nu har något sådant… jag har ju egentligen inte en aning om hur du ser ut)

Du är så sjukligt bra,
ingen människa skulle egentligen kunna säga nej till dig.
Om man insåg vem du verkligen är alltså.

Det är bara det att jag vill ha lite självbestämmande,
kunna tjäna någon annan gud lite ibland,
få göra vad jag vill med mina pengar,
tänka hur jag vill om mina medmänniskor.

Men så sa du att ingen kan ha två herrar,
att antingen följer jag dig, älskar dig och tjänar dig
eller så gör jag det inte.
Allt eller inget.

Och ja, jag vet att det är värt det,
att det är frihet du lockar mig till,
att det är kedjor du vill att jag ska bryta.

Men det känns ju precis som motsatsen ibland.