Jag kryper ner
i en nybäddad värld
drar täcket närmre
än min kropp tillåter
att dina andetag
att din hud
når mig

Jag borrar in huvudet
i kudden som fortfarande
andas dig

Jag sträcker på mig
för att täcka hela 120
och tänka att
om sängen är världen
kan du inte missa mig

Jag somnar
med uttröttad pigghet
och myggor som surrar ifatt min hjärna

Jag vaknar av det monotona pipande
ljudet som säger att man är som alla andra
men jag hoppas du ser mig som speciell

Jag fumlar efter väckarklockan
känner tomhet
luft
fastnar i
minnet
av att du var här
med någon
som inte var jag