och jag kan inte begära att du ska förstå

kanske det klarnar om vi två lär känna varann

fast alla varnar dig för denne konstige man

strävan att vara så sann mot mig själv som det går

längtan att bara befrias från bojor och sår

kan bli spektaklet som fyller min omvärld med skräck

eller miraklet som blåser allt mörker puts väck

allting är inte så uppenbart och transparent

kanske det gör det mer spännande och intressant

vägen är krokig, ibland bär det av ut till skogs

jag verkar tokig och varför stod jag där och slogs?

farorna lurar längs livets safari, min vän

men på den banade farleden finns friheten

visst kan jag snubbla fast jag går i Mästarens spår

spricker min bubbla så är det nåt bättre jag får

det är ju inte mig själv jag förkunnar trots allt

jag är en lärjunge, inte en frälsargestalt

jag är ett språkrör, en budbärare om man vill

Han som epokgör är Han som jag håller mig till

Han som vill använda tjänarna som Han har köpt

som Han har renat, rättfärdiggjort, helgat och döpt

allt utav nåd, det behövs ingen motprestation

allting blir gripbart och tillgängligt blott genom tron

LARZ GUSTAFSSON 090110