dina ord värmer mer än solen
men jag hör dom för sällan
här finns inte plats för nån annan
här finns inte plats för nån annan

jag är en sökare, en ensam nomad
men jag vet ibland vad jag vill
jag vet vart jag vill gå
jag är varken ledsen eller glad
jag är en blanding av december och april
och min väg har alltid varit blå

har svårt för klungor
men längtar till städer
har svårt för elaka tungor
som skryter och skräder

jag saknar att sakna nått
borde resa till främmande mark
här är allting svart och grått
och längtan blir mitt knark

jag vill stanna här
jag vill resa med din hand
jag vill bli kär
och hyra sviten på Grand
så tänker jag ibland

men mest av allt vill jag ingenting
mer än stanna i mitt hus
jag kommer aldrig köpa någon ring
och svära evighet framför gud

jag kommer aldrig ha familj
eller barn som ljuger
min kraft räcker inte till
men musik & böcker duger

det är sanningen så kall
men jag gråter inte mer
fast jag hör det överallt
- det är aldrig försent

handlar ej om klockor & tid
det handlar om mitt val
om nån slags inre frid
och om andra ideal

dina ord värmer mer än solen
men jag hör dom för sällan
här finns inte plats för nån annan
här finns inte plats för nån annan