Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vindlingar (utrymme)

 

fingrar längs handryggen

upp över fållen

 

vindlingar möter randen

precis där jordskred strilar månljus

och strimmor svänger

     näst intill kanten

 

 

där skördar vi reflexer,

räfsar i sömnsmånens inre

 

vet du,

längs med myllans utsträckning samlar ljuset kattögons band

återkastar impulser

mot nervbanors spelrum

 

orden

fler än tidigare

trots att även tystnad får tala

 

© Birgitta Wäppling, 11 augusti 2009

 

 

 


Fri vers av © Birgitta Wäppling VIP
Läst 501 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-08-11 21:51



Bookmark and Share

  © anakreon VIP
Det är märkligt med poem.
Mellan raderna i detta skymtaar
jag min blida faster Greta som
gick bort i unga år i mitten av
1940-talet.
I sanning märkligt....
Carl-Erik
2009-08-15

  Michaela Dutius
Tankar som låter vindlingarna ge utrymme för nya tankar.
Stortartat!
2009-08-12

  Ulf Lagerholm
jag läser denna slinga som en slags parallellitet, jag föreställer mig en person (diktjaget), innesluten i tankar, ett meditativt tillstånd, där fingrets rörelser över hud och tyg, dess taktilitet utmed olika ytor, frigör tankar som tycks blomma ut i det gränslösa

jag är svag för texter som jag upplever metapoetiska, fingret i detta fall kunde lika gärna varit en reservoar, eller en pensel

de sista tre raderna höjer sig något över de andra;


"orden

fler än tidigare

trots att även tystnad får tala"


gott!
2009-08-11
  > Nästa text
< Föregående

© Birgitta Wäppling VIP