hand i hand går nu sommarn och hösten
över rostbruna stränderna
som om de voro såtaste fränderna
och pratar förtroligt; glömska av tiden
men pyttsan inte varar den friden
det slutar som det alltid gör såklart
att de råkar i luven på varandra snart
joodå snart blåser det åter upp till storm
och så börjar deras vanliga gorm
och fram åker hagelgevären
och puts väck är den fina atmosfären
då gäller bara den stora bittra fejden
om vem som skall regera över nejden
ja sådan är jargongen
lika bra vika upp kapuschongen