jag blir bara sorgsen

när jag ser ungdom dra förbi

minns när det var vi...

jag blir distraherad när jag ber

någonting är fel

jag är inte hel

kluvenhet

som identitet

all villighet

måste bli konkret

en ikonoklast sitter fast

surrad som straff

vid en skutas mast

ensamheten känns

som ett hån

vad ska hända sen?

var är a-planen?

jag behöver en injektion

av variation

så kom tvärs över mon!

LARZ GUSTAFSSON   090828