Balanserande på regnbågen
såg jag hav och land, hur dom
flöt samman

Stående på mitten på den oranga
delen, såg jag huset där jag bor

Långsamt gick längre ut mot kanten,
det bar uppåt, här kunde jag andas
utan svårighet

Längst upp på regnbågens mitt
gick jag mot den yttersta kanten
där var ett rosa skimmer, som gjorde
mig nästan blind med sitt varma ljus

Jag började gå nedför, men bländad
som jag var, såg jag inte att jag steg fel

Virvlande föll jag längre och längre ner
mot jordens yta, hoppas jag faller mjukt
hann jag tänka

Innan en man med långt vitt skägg och
hår, fångade mig i sina armar

Jag såg hans bländande leende, och den
långa fotsida skjortan runt hans kropp

Välkommen mitt barn hörde jag hans röst
säga, precis innan jag vaknade, och förstod
att det var en dröm


anits 6 september 2009