Jag var ledsen, vet inte varför, kände hur
ångesten var på väg, visste inte vart jag
skulle ta vägen

Tankarna kom, ska jag gå lägga mig, dra
en filt över mig, nej, bättre att gå ut, solen
värmde himlen var blå

Människorna jag mötte log, deras leenden
syntes i hela ansiktet, och ögonen glittrade
på en liten tjej, som kom cyklande på sin rosa
cyklel med en cykelkorg som var svart

Hon hejade glatt, jag är på väg till mormor,
ropade hon när vi möttes utanför huset där
jag bor, och även hennes mormor

Jag gick en kort promenad, solen gjorde min
själ lite gladare, jag gick in, satte på kaffe, som
jag sedan drack ute på min altan

Det var skönt att sitta där, låta tankarna komma
och gå, det började blåsa, det blev kyligare, jag
tom min tomma kaffekopp och gick in

Kände mig fortfarande lite orolig och vemodig,
så jag bestämde mig för, att ta en tur med bilen
till kyrkogården åkte jag, ville se hur det såg ut
om blommorna vissnat

Det hade dom gjort, så jag tog bort dom, gjorde
i ordning för att snart kunna plantera ljung, och
göra det höstfint

Det känns så viktigt för mig, att gå där och pyssla
göra fint, tänka tillbaka på mina morföräldrar, idag
kom jag på mig att stå där och prata högt

Vad gör det, jag säger hur jag känner, hur jag mår
och hur mycket jag saknar dom, kände tårarna komma
det kändes befriande

Kanske det är för att jag blivit kyrkvärd, i den kyrka
som min mormor tog mig med till, som betytt så mycket
så väldigt mycket för mig,kan känna det nu, som att
cirkeln från förr och nu har slutits


anits 18 september 2009