det är faktiskt väldigt svårt att vara jag
sådetså
hur i hela friden kommer jag på allt?
vad är det som gör att jag ger mig in i dom mest omöjliga saker hela tiden alltid lika fast besluten om att det minsann går
vilket det såklart alltid gör
men ändå
var får jag alla konstiga omöjliga föreställningar ifrån?
blir så förbannat trött ibland
på mig
som om hela världen hade fel och jag minsann visste
går jag runt och bara gör omöjliga saker som inte går och försöker dessutom övertyga andra om att det visst
går
vilket det alltid gör
än så länge
men tänk om
den där lilla som jag egentligen är bara visar hur osäker hon är en dag vad händer då?
står det omöjliga kvar där och när då eller vad
blir så himmlans förvånad ibland över val jag gör
hur mycket jag än resonerar men mig själv och typ
bestämmer att nu ska vi göra så här så hör jag och ser jag mig själv hela tiden göra något annat som om det inte alls var jag som bestämde utan någon/ något annat
är det så eller vad?
förstår ingenting
trött på mig
men
det ordnar sig ju alltid ändå
så
får väl helt enkelt lita på mitt helt rubbade mig
eller vem det nu är
som styr