Blomsterstjärnor i Skyn
och stjärneblom ur dyn.
Det kan kanske läcka
visor ur en snäcka.

Toner ur Havets rum.
Porlande Näcken, dum,
ser på Sjöjungfrun, blå,-
- med flörtögon mörkt grå.

Håller fiol i hand.
Spelar i Havets land.
Fiskarna omkring hör -
och stämmer in i kör.

Rår inte för att jag
till denna yngling dras!
Han är så nekrofil
och har en så skön stil!

Att vila mot hans barm
och känna lycka, varm -
vore något för mig;
Ack, kände jag hans grej!

...Emellan mina lår!
Nu, skärpa mig, jag får!
Innan, beskylld jag blir
för pornografiskt lir!

Äsch, vill bara krydda
dikten och den skydda
från att bli för tråkig.
Hellre, lite bråkig!

Skall, nu, avveckla den!
Hur var historien?
Vår Näck och Jungfrun, skir,-
- ett äkta Fästfolk blir!

Och, han får sluta med
sin gamla vana, sed,-
att mänskor förleda,
förföra, förnedra!

Vi må se det vackra
vi har i varandra.
Å tillsammans vandra,-
- ingen må oss klandra!