Det var för ett år sedan, som du kände att något var fel.
Ett besök på vårdcentralen, sen direkt till karolinska
Du var en viking som vi alla respekterade...
Samtalet då du sa nettan lille nettan min, de säger jag har cancer måste bli kvar hära.
Vi fick ett år tillsammans inom sjukvårdens barriärer, då det visade sig att du hade flera hjärntumörer.
Så många strålningar mot ditt huvud och övriga kroppsdelar då snabb spridning överallt.
Cellgifter blev det dagligen i cyklar....men min älskade pappa du sa aldrig att du hade ont, fast jag sa att du måste lätta ditt hjärta pappa lilla.
Sådan dödsångest att bära att känna och veta att den kommer att ta ditt liv.
Då jag har vanan av livets slutskede inom mitt jobb, ville jag finnas dära.
Men aldrig min pappa visade något,han kämpade och jag parrarelt med honom i vardagen.
Pappa tog hand om allt bodde i sitt hem, sen de sista 3 v, var det dags att lämna sitt kära hem till hocpice plats.
Saknar dig så mycket, gick så fort...tänker på dig någon gång varje dag.
Mina barn saknar sin morfar..
Natti natti pappa....älskar dig!



Orkiden