Ibland skriver jag ett meddelande åt mig själv klockan 19.
För att intala mig själv för en stund,
vaken för sent,
vem försöker jag lura, jag sover knappt en blund.
väntar in en annan dag, räknar varje sekund.
Denna vana är inte sund.
Det kan vara en kö med en miljonte kund.
Men ingen är Du.

Ett två tre, nu.
Jag räknar tiden ju.
Men tiden är aldrig kommen,
och jag är inte välkommen.
Varför känner jag mig så bortkommen?