På sidan orörlig overkligt
Likt ett fallet träd
Ljuset längs dess grenar
Slingrande tysthet
Ett hest skriande tyst
Längs stigar hon gick på
Vilse eller närvaro
Denna kropp vandrar ut till intet
Upphör i regn eller skugga
Kroppen går de förbi som redan borta
Stigar i luften uppåt
Grävda i tecken symboler
Skrivna som om hon redan var försvunnen
Men processen långsam
Grävd av tyngd och lättnar
Nattvioler i små flockar
Ögonen fixerar ingenting
I minnet borta kroppens orörlighet
Overklig och på väg bort
De stannar och vrider
Huvuden åt samma håll
Vandringen bort
Mot ingenting stegen
Som upphörde lövverk av björk
Fallen stammen och tiden som bundits
Blir fri att återanvända
Andas redan av de levande
Kroppen som långsamt går
Mot ingenting
Som stavas i regn och väta
Väntan på språnget det sista
Redan taget spänd i hinnor
På hinnor på hornen
Språnget det spända
Somnar och sover
Drömmer sig till sist
Är allt en dröm som
Stygn efter stygn vandrar
Overkligt vidare