Då kom ut
ur mörkret och
tryggheten skrek du

av rädsla, ånger.
Vad skulle du
ut i livet

att göra? Förvirring,
ropandes röster, så
lugn bredvid bekant

doft, som ett
spår bland andra,
som en människa

bland människor. En
famn att vila
i, tröstältandets början.


(Läste text skriven av annans penna,
fick lust att söka göra något själv)