En kropp som sten, vaderna spända, nästan så att de börjar skälva i sin orörlighet
Ett dånande huvud, bortglömd sten
Det har torkat blod framför mina ögon
I den varma kvava trivsamheten tar man emot sliskiga beröm
Blod stelnar, det osar, luften är tung
Hur ska jag klara mig med denna ständiga cigarett och vinsmak i halsen

Begynnande kaos
Ett vildsint odjur stormar hejdlöst mot sin undergång
Åskan slår ett efter ett av de ensamma pilträden
Länge ska allt förbli aska

En tår rinner ner för kinden
Från ögon som glömt att vara hårda
Ett litet skott växer åter i skuggan av ruinerna