Smörj vingar blå, letar sig ner i fukt och damm. Lägger en kärlek i varje rörelse. I värmen bultar hjärtat större.

Vi kommer allt närmare den hamn jag söker och den famn som står mig när. I dag iklädde jag mig manskläder. Snurrade runt framför spegeln och skrattade när jag såg mig i den gamla slitna blå overallen. Stoppade in håret i en svart bylsig keps och trädde i mina små fötter i ett par stora grova skor. Jag fick först ta på mig två par raggsockor. Sedan mötte jag upp min far och kapten utanför hytten. Far log, lade en hand på min axel och sa: kom nu vackra skeppsgosse. Jag skrattade. Kapten gjorde det samma och ledde mot trapporna som tog oss ner till maskinrummet. Genast när vi hade klivit in genom dörren slog värmen mot oss. Det var spännande att få se hur de arbetade där nere bland stora cylindrar och annat. Vi hälsade på maskinpojkarna.

Nu har jag tvättat av mig och tagit på mig mina egna kläder. Känner mig som en dam igen. Men jag skulle inte rädas att gå ner igen. Det skulle jag inte. Jag tycker livet på båten är härligt. Det är något speciellt. Undrar vad kvällens måltid består av. Kocken Klas-Göran kan verkligen trolla med råvarorna.

Min kära Gustav jag har sett långa kuster av Danmark nu och snart går vi över det farvatten som ska leda mig till dig. Håll i hatten vågorna kan komma att stå höga.