UNDERKAT.
TAGGAR
TAGGAR
Övriga genrer - Utöver dramatiken och dess undergenrer såsom film, opera och dialogtext har även andra undergenrer uppkommit inom de narrativa konstarterna. Här finner vi tex. artiklar, satirer, kiosklitteratur, skräck, barnboken och brandfacklan. Till detta utvecklas hela tiden nya genrer med sammanslagning av genrer och konstformer.
UTVALD TEXT
Några filosofiska funderingar kring något ofta diskuterat.
Finns det en fri vilja? Jag träffade nyligen en vän, som påstod att vi människor kan ’byta uppfattning om oss själva’ som man byter kläder när man kommer från jobbet. Vi kan välja om vi vill vara politiskt aktiva, äta middag, förstå vår relation till jorden eller till familjen. Framför oss ligger ett smörgåsbord av möjligheter.
Det ser ut att stämma, men jag undrar. I vårt fall är samhället ojämlikt. Det betyder att vissa människor har en överordnad ställning, andra en underordnad. Nu menar jag att det här kommer att visa sig i de bilder vi har av oss själva och världen. Också föreställningen om den fria viljan hör till de bilderna. De är också nödvändiga och går inte att sudda bort ur språket hur ihärdigt man än försöker. Där de slutar finns ingenting, eftersom det inte finns något jämlikt samhälle som kan ge upphov till andra bilder, ett annat språk.
De stora bilderna av människan och världen är alltså alla infekterade av ojämlikhet. Vi ser Gud som något större än oss och vi själva som underordnade Honom. Vi ser Naturen som något mer primärt än vi själva och oss själva som en produkt av den. I vissa fall har man sett Partiet som överordnat alla människor. I andra har Utvecklingen varit det. I vår moderna tid har man också försökt göra Genen till det stora, överordnade subjektet och vi själva till något slags enkla transportörer (Dawkins). Världsbilder präglas av samma dragning till det underordnade. Enligt ’miljökämpen’ Rolf Edberg har människan reducerats till ”total kosmisk obetydlighet . . ” och ”tilldelats en statistroll i det kosmiska dramat, som endast låter hennes släkte agera bråkdelen av en evighetssekund.”
Jag tror alltså inte att vi har bilder av världen som vi kan byta ut. Vi är dem. Och vi är dem i sådan utsträckning att vi uppfattar dem som natur. De kristna såg inte det här sambandet mellan samhälle och självbild utan uppfann begreppet ’synd’ som förklaring till varför människor är egoistiska, giriga, maktlystna, avundsamma osv. Det är naturligtvis fullständigt galet och bidrar till att hålla kvar människor i elände.
Föreställningen om en fri vilja hänger ihop som i en kedja med andra föreställningar, t ex tanken på ’människans existentiella ensamhet’ och behovet av maktutövning.
Om en fria vilja verkligen existerar varför väljer människor då att bli despoter, att förtrycka andra, att döda, att förstöra naturen? Varför väljer man ett ojämlikt samhälle? Slaveri? Feodalism? Kapitalism? Varför väljer man underordning? Vår historia ser ut som en lång rad fruktansvärda felval. Tidigare generationer ville säkert också väl. De trodde kanske att de hade en fri vilja, och gick vilse. Eller att de hade ett förnuft som svävade över vattnet och inte berördes av det samhälle de levde i. Och gick vilse.
Jag förstår varför vår historia ser så eländig ut som den gör. Jag kan förklara det med att vi är våra bilder av oss själva och världen, och de är oftast omedvetna.
Men för min vän återstår det att förklara varför världen inte ser bättre ut än den gör, om vi nu kan välja att vara vilka vi vill, t ex göra valet en bättre miljö.
Jag tror att det är illusioner som pumpar genom oss i samma utsträckning som blodet. Och att den enda möjligheten för oss att genomskåda dem är att se deras koppling till det ojämlika samhället och försöka göra något åt det. Vi kan alltså aldrig, som jag ser det, komma tillrätta med t ex miljöproblemen förrän vi i processen att förändra samhället skakar av oss tron att vi är sekundära, tillfälliga, kortlivade och underordnade.
I ett jämlikt samhälle, tror jag faktiskt (om det är tillåtet att gissa) att vi människor kommer att uppleva oss själva som helt och hållet ansvariga, inse att det är vi som har skapat Gud och naturen precis lika mycket som de har skapat oss.
Av Gunnar Odhner
Läst 331 gånger
Utvalda texter
Publicerad 2010-02-23 12:21:08 12:21
Spara som bokmärke (kräver inloggning)
Skriv en kommentar (kräver inloggning)
Skicka som e-post
Skriv ut
Några filosofiska funderingar kring något ofta diskuterat.
Finns det en fri vilja?
Finns det en fri vilja? Jag träffade nyligen en vän, som påstod att vi människor kan ’byta uppfattning om oss själva’ som man byter kläder när man kommer från jobbet. Vi kan välja om vi vill vara politiskt aktiva, äta middag, förstå vår relation till jorden eller till familjen. Framför oss ligger ett smörgåsbord av möjligheter.
Det ser ut att stämma, men jag undrar. I vårt fall är samhället ojämlikt. Det betyder att vissa människor har en överordnad ställning, andra en underordnad. Nu menar jag att det här kommer att visa sig i de bilder vi har av oss själva och världen. Också föreställningen om den fria viljan hör till de bilderna. De är också nödvändiga och går inte att sudda bort ur språket hur ihärdigt man än försöker. Där de slutar finns ingenting, eftersom det inte finns något jämlikt samhälle som kan ge upphov till andra bilder, ett annat språk.
De stora bilderna av människan och världen är alltså alla infekterade av ojämlikhet. Vi ser Gud som något större än oss och vi själva som underordnade Honom. Vi ser Naturen som något mer primärt än vi själva och oss själva som en produkt av den. I vissa fall har man sett Partiet som överordnat alla människor. I andra har Utvecklingen varit det. I vår moderna tid har man också försökt göra Genen till det stora, överordnade subjektet och vi själva till något slags enkla transportörer (Dawkins). Världsbilder präglas av samma dragning till det underordnade. Enligt ’miljökämpen’ Rolf Edberg har människan reducerats till ”total kosmisk obetydlighet . . ” och ”tilldelats en statistroll i det kosmiska dramat, som endast låter hennes släkte agera bråkdelen av en evighetssekund.”
Jag tror alltså inte att vi har bilder av världen som vi kan byta ut. Vi är dem. Och vi är dem i sådan utsträckning att vi uppfattar dem som natur. De kristna såg inte det här sambandet mellan samhälle och självbild utan uppfann begreppet ’synd’ som förklaring till varför människor är egoistiska, giriga, maktlystna, avundsamma osv. Det är naturligtvis fullständigt galet och bidrar till att hålla kvar människor i elände.
Föreställningen om en fri vilja hänger ihop som i en kedja med andra föreställningar, t ex tanken på ’människans existentiella ensamhet’ och behovet av maktutövning.
Om en fria vilja verkligen existerar varför väljer människor då att bli despoter, att förtrycka andra, att döda, att förstöra naturen? Varför väljer man ett ojämlikt samhälle? Slaveri? Feodalism? Kapitalism? Varför väljer man underordning? Vår historia ser ut som en lång rad fruktansvärda felval. Tidigare generationer ville säkert också väl. De trodde kanske att de hade en fri vilja, och gick vilse. Eller att de hade ett förnuft som svävade över vattnet och inte berördes av det samhälle de levde i. Och gick vilse.
Jag förstår varför vår historia ser så eländig ut som den gör. Jag kan förklara det med att vi är våra bilder av oss själva och världen, och de är oftast omedvetna.
Men för min vän återstår det att förklara varför världen inte ser bättre ut än den gör, om vi nu kan välja att vara vilka vi vill, t ex göra valet en bättre miljö.
Jag tror att det är illusioner som pumpar genom oss i samma utsträckning som blodet. Och att den enda möjligheten för oss att genomskåda dem är att se deras koppling till det ojämlika samhället och försöka göra något åt det. Vi kan alltså aldrig, som jag ser det, komma tillrätta med t ex miljöproblemen förrän vi i processen att förändra samhället skakar av oss tron att vi är sekundära, tillfälliga, kortlivade och underordnade.
I ett jämlikt samhälle, tror jag faktiskt (om det är tillåtet att gissa) att vi människor kommer att uppleva oss själva som helt och hållet ansvariga, inse att det är vi som har skapat Gud och naturen precis lika mycket som de har skapat oss.
Av Gunnar Odhner
Läst 331 gånger
Utvalda texterPublicerad 2010-02-23 12:21:08 12:21
Spara som bokmärke (kräver inloggning) Skriv en kommentar (kräver inloggning) Skicka som e-post Skriv ut
|
Hannadraken Som illusionerade/desillusionerade jag ser det, så vänder du begreppen 180 grader jämfört med hur jag hade valt. Vad är jämlikhet frågar jag mig istället? Finns ojämlikheten? Är det kanske vår övertro på ett klasssamhälle som håller oss fångna. Alla religioner, inte bara kristendom, har begrepp för det du kallar synd i din text. Men synd är ett besudlat ord som vi nutida människor sätter in i kontexten klassamhälle. Som en omedveten tankereflex gör vi detta. Varför? Med en mer buddistisk infallsvinkel skulle synd istället kunna vara lidandet. Varför väljer vi att leva i lidandet? Finns där alternativ till detta som inte innebär att man måste dö eller avskärma sig världen? Din slutpoäng om jämställdhet och ansvarighet gillar jag skarpt. Om man då bara orkar se och förstå att den vägen aldrig kan vara kollektivets väg utan bara faller på mig som ansvarig individ och därmed på ett djupare plan - på min fria vilja. Tack för en god tankestund. Ibland tänker jag att du och jag skulle kunna roa en kväll och en flaska vin länge med alla tankar som behöver bytas. : ) 2010-03-11 |
|
Annie Larsson ...och det har blivit bättre, på grund av att det finns tilräckligt många människor som vill någonting med sina liv...som vill förändring till det bättre...(det behöver inte handla om den stora världen / det är mycket värt att också försöka förbättra i den lilla världen...men jag väljer att peka på det lite större perspektivet) ...som vill ha slut på krig...som vill utrota aids hos fattiga kvinnor o barn i u-länderna...som vet att den enda vägen till ett annat o bättre samhälle för även de fattigaste i världen - går via viljan att utrota fattigdomen. Hur skulle det bli om det var sanningen - att människan inte har någon fri vilja?? Hur skulle vi då komma framåt?? Samtidigt är det naturligtvis så att en enskild individ, inte alltid är fri i sin vilja - och därmed inte har någon fri vilja. På grund av orsaker som hon inte kan påverka / kanske inte alls / eller iallafall inte just då i sitt liv. Ibland blir vi förförda/bortkollrade av starkare viljor i världen och i samhället - och då står man där ibland och undrar varför man gjorde som man gjorde. Inte var det min vilja. Eller... Javisst, det finns en oerhörd komplexitet i ämnet du tar upp - och det är också så mastigt att det är svårt att svara enkelt på det. 2010-03-10 |
|
Bengt J. Anstrin Alla är egoister, därför finns den fria viljan inte. Ok, man kan säga att den finns, men den stannar i tanken, så länge vi tänker faller även den tesen. Vi växer ihjäl oss. 2010-03-10 |
|
|
Annie Larsson Du har skrivit en mycket bra och intressant text, vilken ställer frågor som jag har svårt att sluta fundera över. Jag tror också så som du skriver (ungefär) i den sista strofen, att vi aldrig kommer ifrån miljöproblem, krig mm...förrän vi i processen att förändra samhället, "skakar av oss tron att vi är sekundära, tillfälliga, kortlivade och underordnade". Det är bra! Människan måste förstå att hon kan göra skillnad. Om hon väljer att vilja det. Inte i allt och inte alltid - men målet måste ju ändå i ett upplyst samhälle vara att sträva till att det ska bli bättre. 2010-03-10 |
|
|
Annie Larsson Det är verkligen ingen lätt fråga att svara på, men desto mer att bita i. Jag kom nästan meddetsamma att tänka på någonting jag sett i ett av alla dokumentärprogram på teve som handlat om andra världskriget. Nazisterna var ju så sjuka med detta att de ofta filmade sina egna dåd, sina egna bestialiteter. Som nu finns till bevis för eftervärlden. I en sekvens från en sådan film, kan man se och höra berättelsen om den tyske soldaten som vägrade lyda order. Vi befinner oss (genom kameran i nazisthänder) utanför ett av alla dessa dödsläger. Offren har först själva fått gräva sin egen grav - en gigantisk massgrav - där de sedan tvingats ställa sig framför densamma för att skjutas. Befälet ger order till soldaterna att ge eld - att skjuta - och alla gör det. Varpå man ser hur det ena offret efter det andra faller ner i graven. Men...en av de nazistiska soldaterna kan inte skjuta. Han inser att det är fel - att det är mord - att han deltar i ett vansinne. Han kan inte. Han står stilla utan att höja bössan. Han får ordern ett par gånger. Men han kan inte delta i detta. När han har fattat sitt beslut - (med hjälp av sin fria vilja!) släpper han taget om skjutvapnet, låter det falla till marken - och går fram till graven och ställer sig där själv. En soldat i tyska armén. Självklart blir han skjuten och faller själv ner i graven. När han fattade sitt beslut (med hjälp av den fria viljan) - visste han att nu dör han. Alternativet kunde ju ha varit att han efter kriget gift sig och bildat familj och idag varit en gammal man. Iallafall fått leva ett långt liv. Men han valde alltså att dö, framför att lyda order och delta i nazisternas vidriga grymheter. För denna märkliga människa, med detta oerhörda mod, fanns det någonting som var viktigare än att lyda order; han var Människa och en Människa gör inte så mot andra Människor. Jag vet ingenting om de soldaterna som lydde order och skjöt. Men jag kommer aldrig att glömma den här mannen. Soldat i tyska armén - men han slutade inte som det. Han dog därför att han inte kunde utföra det som ingen borde kunna utföra. 2010-03-10 |
|
Carlos Clandestino Arthur Schopenhauer skrev, "Man can do what he wants but he cannot want what he wants." 2010-03-10 |
|
lodjuret just din fria vilja uppstår genom kemiska utsöndringar i hjärnan och de elektriska impulser som gör att hjärnan överhuvud taget kan fungera. Att du tror dig ha en själ, till skillnad från insekter och stenar exempelvis, kan mycket väl vara en villa skapad i hjärnan för att göra just de saker som är nödvändiga för överlevnad, äta, dricka, jobba, vila och fortplanta dig. Orsaken till att folk gör saker som borde vara 'emot människans natur' beror delvis på nyfikenhet och det som du refererar till som 'kristen synd'. Annars är det som att jämföra med skapande verksamhet, exempelvis författande. Författaren av en text kan skapa olika figurer och vilja ha dessa figurer att spela olika roller. Problemet är bara att så fort författaren skapat de där figurerna så börjar de leva sitt eget liv och författaren måste göra våld på sig själv för att alls kunna styra utvecklingen. På samma sätt kan man säga att ens själ är 'i händerna' på krafter utanför själens egentliga kontroll och då är den fria viljan satt ur spel och en sorts autopilot har tagit över. I den situationen, när man verkar följa 'minsta motståndets lag' måste människan göra våld på sig själv för att hindra sig själv från att ge efter för de impulser som hjärnan matar själen med. Det verkar plågsamt att göra våld på sig själv och tvinga sig att gå den smala vägen. När människan exempelvis drogar sig själv, dricker alkohol osv så sätts den övre växeln ur spel och då klarar man inte av att göra våld på sig själv längre. Autopiloten är på och man minns inte efteråt hur man tog sig hem och om man kanske begick en serie 'brott' längs vägen. Ansvaret ligger förstås i att kunna göra just våld på sig själv och att inte sätta den sortens övre växel ur spel genom att supa. 2010-03-10 |
|
Carola Zettergren Jag blir glad för att du har skrivit ner dina tankar, det här är viktigt och det är sant, jag är fullkomligt övertygad om det, att vi måste leva i samklang med naturen och den övriga världen. Den här maktkampen mellan människor verkar vara svår att komma till rätta med, förrändras det om vi människor får möjlighet att välja, ja ; jag är så pass naiv att jag faktiskt vill tro på det. Men jag tror inte att det kommer att ordna sig över en natt, vi måste förrändra allt från grunden, etablera ett helt nytt synsätt på världen och oss själva! Kanske är vi redan på gång, det finns de forskare inom många olika områden som talar om den ; Nya människan.. 2010-03-10 |
|
Anders A Intressant tema. En utmaning att kommentera, men försöker: Om man tänker sig en fri vilja baserad på fysiska och känslomässiga behov och värderingar, så bör ju detta ses som en stor begränsning av 'fri' i sammanhanget. Skulle detta likväl vara det vi menar med 'fri vilja' så kan den ju begränsas av stark indoktrinering som begränsar vårt tänkande. Så blir viljan 'ofri'. Sedan kan ju fantasi påvisa vilja som vi vet inte leder någon vart. Som att kunna flyga som en ängel. Flaxa lite med armarna. Man kan vilja det, men det är en meningslös men mycket fri vilja. 'Fri' är ju ett mycket relativt begrepp. Vi har accepterat många saker som vi måste underordna oss om det ska gå bra. Inte köra mot rött, t ex. Är det fri vilja att stå och vänta på grönt, fast inga andra kommer. Som jag ser det behöver begreppet 'fri vilja' förtydligas. Mest relevant tycks det mig när folk begår kriminella handlingar för att tillgodose basala behov. Som t ex att slippa frysa och hungra. Är det fri vilja när en hungrig stjäl en chokladkaka på ICA? 2010-03-10 |
|
|
lodjuret bokmärker för läsning en annan dag 2010-03-09 |
|
Gunwale Vännen du nämnde i början kände den berusande känslan av att vara utan begränsningar. Vad han måste se till att komma ihåg är just den "vissheten". För rätt vad det är kan en nyss så fri människa hamna i ett helt annat sinnestillstånd. Har han tur, ja man får nog kalla det så, kommer han att bära minnet som en stilla förhoppning eller löfte så att han kan ta sig tillbaka till lyckokänslan igen; har han inte tur kommer han att glömma hur livet OCKSÅ kan vara - och går in i viljelöshetens dimma, en gränslös dimma där orden inte längre bygger upp... 2010-02-23 |
|
peter markurth ja men den begränsas av olika faktorer 2010-02-23 |
|
jag_ DAKINI Här har du verkligen skrivit om något intressant tycker jag!! Personligen så tror jag att vår frihet att välja är oerhört mycket mer begränsad än vad vi inser. Dina tre sista rader tycker jag väldigt mycket om, och jag delar helt och hållet den uppfattningen. 2010-02-23 |
|
nano Jag delar din uppfattning om att världen är skriande ojämlik och att våra tankar och vårt tal om världen är präglade av denna ojämlikhet. Jag tror heller inte världen går att förändra i en handvändning. De som säger det har oftast inte mött så många svårigheter själva, eller så har de hunnit glömma hur det var. Men på dina sista rader andas du ändå ett hopp om en annan bättre värld, där vi människor är ansvariga. Jag delar denna vision. Jag är inte en lika inbiten (dialektisk) materialist som du. Jag tror inte att vi ÄR våra bilder av världen, jag tror vi långsamt, i samspel med varandra och vår fantasi, kan leka med dem, tänka oss förändring, gradvis förändra. 2010-02-23 |
|
Rita.Brunner Samhället är vi människor. Världen är vi människor. Sjölvklart att det är våra val som formar tillvaron för oss. Och som du säger så väljer de flesta av oss alltid en underordnad roll i det. På det sättet slipper man ju ansvar! En text jag helhjärtat skriver under! 2010-02-23 |
|
Princessan håller med .... vi väljer utifrån de förutsättningar vi ställs inför, och , troligtvis, förändras vi , bit för bit.... 2010-02-23 |