Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Oktober 2010
|
Söndag den 24 Oktober 2010
Gränslandet...*Gränsen hade varit hårfin, och alldelens för lätt att passera, och nu fanns det inget att göra. Hon stod där rådlös, livlös. Det var inte bara han som dog, här framför henne. Hon dog också sakta bit för bit och när han tog sitt sista andetag, var hon helt raderad från jordens yta. Hon fanns inte längre kvar, det var någon annan som stod där, som hade tagit över hennes kropp. Ett skal var det ända som var kvar. Sakta började en ny person födas och ta plats där hon en gång hade bott, älskat och levt. Hon gick fram till telefonen, slog numret till sin syster, han är död, jag gjore det han är död. Gränsen hade varit hårfin, nu var den passerad och det fanns ingen väg tillbaka. Hon lägger på luren, undrar vad som ska hända nu. Han ligger här framför henne, hon smeker honom över kinden. Så fridfull. Vad gör man nu, när man just har dödat, hur ska man reagera, ska jag ringa polisen, kanske ambulans. Hon tar fram en stol, sätter sig ned brevid honom. Hon hade helt enkelt bara fått nog. * Hon kan höra ljudet av dörren som slår igen i trapphuser, och in rusa hennes äldre syster. Hysteriskt slänger hon dig ner på golvet, börjar ge honom första hjälpen, men till ingen nytta. Vad har du gjort med honom. Två inblåsningar och trettio kompritioner över bröstet, men ingen puls. Hon tittar på klockan. Hur länge sen är det nästan skriker hon ut till den lilla flickan på stolen, hur länge sen är det. Svetten börjar synas i hårfästet, hon slutar kämpa, det är försent. Då kommer tårarna, Allt runt omkring henne blir svart, kan inte andas . Hon får inge luft. Gråten har aldrig varit så tung och smärtan. Inte för det som han gjort mot henne, utan hon gråter för alla andra som han gjort illa. Hon gråter för att hon verkligen älskade honom. Nu är han borta. Finns inte mera. |
2012juli (1)2010oktober (1)maj (1) |