hannis

37 år

Dagbok

Dagbok - Augusti 2009

« Tillbaka till dagböcker

"Tycker verkligen om dej, dom här dagarna me dej har varit magiska"

Söndag den 23 Augusti 2009

LÄÄS sen HJÄLP mej!!

Har precis kommit hem från Sthlm.
Varit borta i 4 dagar.
Träffade en kille som jag snackat med på Msn ett tag, allt har gått jätte bra och så bestämde vi oss för att nu e de verkligen dax att vi träffas. Vi bestämde att jag skulle åka upp till honom.. Var hur nervös som helst, visste ju inte hur allt skulle gå. Tusen frågor i huvet samtidigt "kommer han verkligen tka om mej, kommer allt gå som vi vill?"

Efter 6 timmar och 45 min med BUSS, kom jag till terminalen.. vi pratade i tele och sen sa han bara kolla bakom dej sen la han på. jag blev stel som en pinne och pulsen gick i 200 kändes de som. sen kramade han om mej och det kändes som en sten som lyftes bort från mitt hjärta, med en gång kände jag mej så otroligt trygg me han.. Vi gick och höll om varandra, gick till vattnet och satt där och, ja ni vet, myste lite.

Träffat hans kompisar och hans föräldrar och tydligen gillar dom mej :) de e ju ett + i kanten..

Nu är det ju så då att både han och jag tycker att dom här dagarna har gått alldeles för fort, och vi har nästan inte varit själva för de har varit kompisar och sådär hemma hos honom och allt möjligt.. jag försöker att få honom att komma till mej nu till veckan.

Han sa nämligen till mej att han tyckte att dom här dagarna gått för fort och att han gärna följt med mej tillbaka om han hade kunnat, att han har svårt för att bli kär (vilket han sagt innan åxå, så jag visste det) och att han vill träffa mej fler gånger, att de kändes konstigt att jag skulle åka hem..

Höll verkligen me honom..

Pussar och kramar innan jag gick på bussen, sen kom tårarna... Jag ville inte lämna honom. Det kändes som att, lämnar jag honom nu så vet jag inte om jag någonsin kommer få träffa honom igen.
Men han hade ju sagt att vi skulle göra det? att han vill komma till mej..
Satt och grät till och från i nästan 4 timmar!!

Alltså från Sthlm till Öland satt jag och tänkte på honom, livrädd att förlora honom.

Och nu sitter jag och är så förbannad på ex som sårat mej så djupt. Hade dom inte gjort såna sviniga saker mot mej så hade jag inte suttit här nu och varit skit skraj... :(

så frågan e.... Har jag nått att oroa mej för med denna killen tror ni??

2009

augusti (1)
mars (1)

2007

november (1)
september (3)