Gagge

34 år

från Norrköping

Dagbok

Dagbok - Januari 2009

« Tillbaka till dagböcker

Jag har inte "skrivit" på ett drygt halvår, så jag känner mig klart bristfällig. Dessutom lider jag av en tillfällig insomnia, vilket drar ner på min koncentration avsevärt. Nåväl, här är dagens tankar:

Fredag den 9 Januari 2009

Insomnia

Jag drar in röken, som lägger sig stilla i mina lungor för att i sinom tid ta kol på mej.
I sinom tid. Just nu...ligger inte framtiden i mitt intresse.
Maten, lunchen helar mig och ger mig energi att fortsätta.
Ordet "Insomnia" ekar i huvudet och jag känner pulsen mot mina tinningar...

Min medvetna närvaro saknades, eftermiddagen kunde lika gärna vara bortglömd...

Jag går, på väg mot busshållplatsen där etthundrasjutton stannar för att ta mej hemåt.
Om jag sluter ögonen medan jag går kan jag hålla kursen under femton steg innan jag måste kika för att inte riskera att snubbla av trottoaren...

Jag sätter nyckeln i låset och vrider runt, men det tar stopp. Efter ett andra försök upptäcker namnet "Johansson" vid dörren.
Det är inte här jag bor. Ner för trapporna och ut, ser mej omkring och hittar port nummer Sju. Trappor. Jag kan utan problem ta tre trappsteg i taget om jag bara stöter ifrån lite mer med foten.
Medveten om känslan av hur många trappsteg som utgör trappan, (Ja, känslan, inte antalet... Rytmen.) så håller jag koll på när jag är uppe och behöver öppna ögonen igen. Jag orienterar mig genom trapphuset med mestadels slutna ögon.
"Larsén" på postlådan, här bor jag. Undrar om någon var hemma när jag satte nyckeln i fel dörr?
För mitt inre ser jag en vem-som-helst som står innanför dörren, han/hon väntar besök, och när han/hon hör trappstegen ställer han/hon sig intill för att kika ut genom titthålet i dörren.
Utanför ser han/hon ett skal i människoform som går per automatik, ingen befinner vid styrspakarna för tillfället. Det sätter nyckeln i låset, men stannar upp, vänder om och går igen...

Jag sluter mina ögon och ligger ner på ett mjukt underlag. Kroppen känns tung, och ögonlocken tyngre. Min kropp är trött, men hur länge jag än vilar, så slutar inte mitt medvetande att råda...

Jag öppnar ögonen som värker av bristen på vila. I spegeln ser jag en rödögd kille med säckar under ögonen...

Jag sover bara inte

2009

januari (1)