Misteria

44 år

från Helsingborg

Dagbok

Dagbok - Februari 2014

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 13 Februari 2014

Kvällsavfall

Först blev jag förbannad.
Sen kom jag ihåg vad jag gjort mot dig,
sen mindes jag varför jag gjorde så mot dig
och sen undrar jag varför jag är med dig.
För delar och nackdelar, utdragna lögner är det rätt mot oss?
För längesedan och för 1000 de gången var jag redo att säga adjö, jag ångrar mig för det mesta. Nästan direkt efter att jag sagt det, jag erkände för dig att jag är trött och oinspirerad, allt talar emot oss just nu, det kan vi inte förneka, jag saknar så mycket och det jag vill inte du, nej, nej, nej är det ord jag känner som bäst, ensam är jag med mina upplevelser mina visioner framtidsplaner du bara finna i nuet du planerar inget och du verkar inget vilja du berusar dig genom dagarna och du trollar över facebook du skrattar åt dina egna kommentarer och ber mig vara tyst inte ens när jag sover vill du lyssna du ligger med dina hörselskydd i bland skriker du så jag vaknar till. Du sover i soffan och jag i sängen eller jag i soffan och du i sängen all sexuell spänningen känns som borta du har ditt privatliv och jag har mitt egentligen lever vi som syskon eller vänner som glömt varför de blev vänner. i bland kallar du mig för mormor antagligen när jag har pysslar om dig för mycket lagt täcket över dig när du somnat i soffan med kläderna på, i går fick jag borta ut ditt fettiga långa hår det va ett par veckor sen det blev tvättat inte ens tänderna borstar du på rutin det är konstigt i min värld det är helt ofattbart hur man inte kan bry sig och sånt han är ju inte singel, tar ingen hänsyn. Jag är riktigt trött men jag stannar för att jag inte tror mig kunna överleva i den här världen utan honom, inuti lever en jävel som säger till mig att han är en del av mitt forna jag som levde i självförtryckande, jag nöjde mig med det, jag var van vid att krypa för andras fötter, kanske är jag så pass stark nu så att jag kan bryta den här onda cirkeln? jag ler inombords kanske är jag redo att släppa taget och kanske finna någon som verkligen kan uppskatta och respektera mig, hela mig och kanske till och med kan tycka att jag är lite charmig. Risken är bara den att jag kanske inte kan hålla mig till mitt beslut när verkligheten kommer inpå när jag inte får något svar, när ingen finns där när jag är ensam. När det trygga med att vara med honom inte är där när jag drömmer mardrömmar och det inte finns någon att lägga sig bredvid någon som säger att det bara var e dröm när jag inte hör hans andetag hans dova snarkningar jag vet inte om jag är lika glad då jag är så himla splittrad och jag är inte redo att ta emot några goda råd, jag kan de alla redan jag vet precis för andra har sagt det för längesedan och jag vet det redan jag bara gör det jag kan för att överleva hålla en jämvikt vem vet så länge hoppet existerar finns det möjligheter, jag önskar bara att de kunde väckas i honom också att alla änglar och gud kunde tränga sig i hans liv och lyfta honom ovan alkoholens rus och visa honom att det inte är slut och att allt är spunnet av drömmar som blivit verklighet.

2014

augusti (2)
mars (1)
februari (1)
januari (1)

2011

januari (1)