Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Augusti 2005
|
Lördag den 20 Augusti 2005
kärlek och gud. herregud....”Gud är kärlek” står det i bibeln. Någonstans. (utövande av källkritik = glöm det)Vad kan detta innebära då? Att det vi upplever som en förenande kraft mellan människor ÄR gud? Att kärlek är en faktisk kraft som håller två eller flera människor samman i någon form av enhet - och att denna sammanlänkande kraft är gud? Eller är det snarare så att gud är definitionen av kärlek, på ett mer analytiskt plan? Alltså, att det där som står i korinthierbrevet om kärlekens väsen, att kärleken är tålmodig och god, inte brusar upp osv, skulle vara detsamma som guds karaktärsdrag. Men vad kom först isåfall...hönan eller ägget? Antingen tänker man sig att gud har de här karaktärsdragen och därigenom sätter agendan på människors relationer, blir en ”självutnämnd” mall, eller så har vi definierat gud utifrån vad vi anser vara de starkaste dragen i det fenomen som vi kallar kärlek. Här har vi dock inte att göra med en analys av kärlek som ett maktfenomen....vi har en färdig definition och analys av begreppet kärlek i bibeln, och denna definition tycks också ge oss konturerna av gud. Om vi så vill. Det är ju en fråga om tro. Återigen. Som alltid. Tror man inte på gud finns det inget att säga annat än att människan definierat båda begreppen. Vilket som ligger till grund för vilket är dock fortfarande oklart. Tror man däremot på gud så måste man likväl definiera sin gudom. (Eller köpa ett färdigt paket) Problemet kvarstår fortfarande. Om vi säger att ”gud är kärlek”....vad är då kärlek? Vi har bara vår mänskliga definition att utgå ifrån, en definition som kan revideras och förändras, kanske t.o.m. radikalt. Ska gud definiera kärlek? Eller tvärtom? Allt hänger löst.... Jag kom in på de här tankarna för att min ”filosofiska undersökning” av begreppet kärlek kändes tveeggad......jag har två spår att följa: antingen finns gud och då existerar kärleken (enligt bibeln) i en form, en kraft eller vad man nu kan tänka sig att gud är. Kärleken har då en ontologisk existens och skulle med andra ord existera även om inga människor gjorde det. Finns gud däremot inte, om allt är materia och enbart materia, då existerar kärlek enbart som ett mänskligt fenomen, ett kluster av känslor och känslouttryck vilka utgör skelettet i begreppsbygget. Det tycks ju nu som att det innebär större svårigheter att ta med gud i bilden. Enligt Ockhams rakknivs-teknik så ska gud då ut ur leken. Samma språkliga definitionsarbete måste utföras, men med den ytterligare komplikationen att jag inte vet vad jag egentligen definierar......om gud inte kan definieras, då kan inte heller kärlek. Om det där citatet nu alls ska tolkas bokstavligt..... Lördag den 20 Augusti 2005 on love 2jag menar nog inte att ta död på kärleken, alltså det vi upplever som så stort och underbart och överväldigande. det finns ju där, oavsett, tänker jag. människan är ju fortfarande en fantastisk varelse i sin enorma komplexitet, även om hon är enbart materia. att vi tar död på felaktiga föreställningar om världen gör den ju inte mindre spännande...hoppas jag. hursomhelst, kärleken som upplevelse, alla känslor som tar sig uttryck på så många sätt, de finns ju oavsett om begreppet ”kärlek” existerar eller inte.nu finns begreppet kärlek. kärlek. det där. du vet. stora. vackra. ”det jag känner nu, är det kärlek? faller det under begreppet kärlek, eller är det bara...bekräftelsebehov?” finns det något vi ska sträva efter att ”uppnå”? kan man uppnå kärlek i någon slags ren form? kan man komma undan alla nidbilder av kärleken och någon gång uppleva äkta kärlek? ä k t a kärlek. vad snackar vi om?? en mexikan utmanade mig i att utröna vad kärlek är.....nu kan jag visst inte sluta vända och vrida på det....välkommen att deltaga den som vill Lördag den 20 Augusti 2005 on lovekan man överhuvudtaget snacka om kärlek på ett vettigt sätt?alltså, är begreppet alls rättfärdigat osv osv..? jag börjar snöa in på att så inte är fallet. (snöa in på fallet. snöfallet.) kärlek är ett begrepp som innefattar en stor mängd delbegrepp, och jag undrar om vi inte låter ordet kärlek stå för alldeles för många olika fenomen, fenomen som borde särkiljas istället för att buntas ihop i ett luddigt allt-och-inget-begrepp. vad är vi ute efter när vi pratar om kärlek, vad är det vi menar, vad vill vi säga? omsorg, är det ord som ligger närmast min egen uppfattning av kärlek. att vilja någon väl. det är ett tydligare begrepp än kärlek, även om det inte håller som substitut fullt ut. att säga ”jag älskar dig” kan vara ett uttryck för en inre, subjektiv känsla av den här omsorgen, att vilja den andres bästa. det kan också vara ett uttryck för en vilja att äga, ha makt över, en annan människa. eller ett uttryck för en förväntning på att den andre ska godta de ramar, dvs skyldigheter och rättigheter, som ett kärleksförhållande skulle innebära. kärlek är ett språkligt, institutionellt fenomen. om vi inte hade ett språk skulle vi inte ha några ramar att tolka relationer utifrån. vi skulle älska, i bemärkelsen känna olika känslor, som omsorg, åtrå osv, men vi skulle inte ha en institution i vilken vi har rättigheter och skyldigheter gentemot varandra. kärlek skulle inte kunna vara något annat än känslor, för utan språk finns ingenting, på metanivå, som håller ihop två människor mer än att de vill ligga i samma säng natt efter natt tills någon tröttnar. |
2005augusti (3) |