Vi skulle kanske kunna sluta här.






För vi är snart vuxna nu vi
kommer snart ha ett riktigt jobb nu där vi
får en bra lön och
kanske ett barn eller
två kanske så det inte blir bortskämt och en
katt eller två kanske så katten inte blir ensam och
barnen har något att leka med och en
sommarstuga eller två kanske dit vi kan åka ibland när solen lyser och
vattnet glittrar och en båt som vi kanske kan
åka runt i och vinka lite så som dom
alltid gör på gamla kort och gamla filmer och...

nej, förresten jag

vet inte.



Vi skulle kanske kunna ta alla upplevelser och minnen vi har och
sticka en halsduk som skulle räcka flera varv runt jorden så ingen
behövde frysa mer eller så skulle vi kanske kunna
bygga ett hus av dom där alla kunde bo så
ingen behövde sova på gatan mer men nu

minns jag plötsligt att
minnen är ett bräckligt byggmaterial



Jag minns ett snöbollskrig på förmiddagsrasten på Mjönässkolan och någon som blev instängd i ett torkskåp ända tills lärarna upptäckte att det hördes ett konstigt ljud därifrån, en kareokekväll på Tasmanien då jag och guiden vann en flaska vin för att vi sjöng American Pie,
en cykeltur på en tandem i Italien en
nakenfärd på en linbana på en fotbollsplan i Motala en
buske på en festival i Småland en
bruten arm för jag trodde jag kunde flyga ett
demolerat ansikte för jag trodde jag kunde gå genom väggar men du vet att


jag är ingen Stålman
på sin höjd en närsynt Clark Kent
jag är ingen spindelman
på sin höjd en fumlig Peter Parker och
om det räcker kan du va min Lois Lane du kan
va min Mary Jane


Du måste bara lova att inte ge upp bara för att
vi snart är vuxna nu och det kan tyckas som att
det är över nu men tänk på alla
solar vi inte har sett alla
planeter vi inte har upptäckt tänk på
alla hjärtslag vi inte har hört än alla
melodier som fortfarande inte förtrollat våra sinnen alla
gator vi inte har trampat på alla hårstrån på ditt huvud som
jag fortfarande inte
har rört...










Vi skulle kanske kunna börja här.