Jag ser min värld som jag byggt upp falla samman
Mitt yttre skal vittra sönder
Trilla ner och lägga sig som ett lager av damm på mina skor
För visst har jag låtsats,
sagt leende \"allt kommer bli bra\"
Men vem vet,
Våran verklighet kanske kraschar
Mot asfalten som mina tårar gör
Full av ångest sitter jag på sängkanten
Önskar att jag kunde
Skriva bort all depressionn
Men tårarna gör pappret salt och vått
Bokstäverna blir konstiga krumelurer
Varför känna en sån press,
att inte kunna visa sig svag
Är det så fel att må dåligt?
Att automatiskt visa upp ett leende
För att jag inte förmår mig att gråta mer
Är nog det värsta jag vet
Men ändå gör jag det om och och om igen.