Solen smeker min hud igen,
* * * * * *
jag vaknar på en häll vid havet.
* * * * * *
Där står en man och fiskar,
* * * * * *
och tar en fisk i taget.
* * * * * *
"Du, min son!" han säger;
* * * * * *
"du ska ej dväljas i sorg!
* * * * * *
Du skall följa känslan i hjärtat,
* * * * * *
välja att hålla om nån!"
* * * * * *
"Men om där inte finns nån,
* * * * * *
då måste jag ensam gå...?"
* * * * * *
Mannen fortsatte fiska,
* * * * * *
brydde sig ej mer om mej,
* * * * * *
utan bara bortvifta,
* * * * * *
det jag hade att säg'.
* * * * * *
Men jag har ju lärt mej;
* * * * * *
"Hugg i o' sluta gnäll!"
* * * * * *
Då kanske man kväver gråten,
* * * * * *
tills man åker på kärlekssmäll.
* * * * * *
Ett liv där känslor ej besvaras,
* * * * * *
där kärlek inte finns,
* * * * * *
är det kanske svårare,
* * * * * *
att behålla sitt sinn'.
* * * * * *
Så mannen fick fortsätta fiska,
* * * * * *
jag gick fort därifrån,
* * * * * *
för att finna vägen,
* * * * * *
som tagit mig dit hemifrån...