Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett levande självmord.



Jag dör

i utkanterna av mitt eget liv.

Jag,

en oläkt sårkant på jordens

skorpa.

En ovigd gnutta liv på framtidens

nagel.


Livet förblöder sällan i en ung kvinnas kropp.

Men mitt gör.

Mitt gör.






Bunden vers av Maria Natasja
Läst 344 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-10-19 11:55



Bookmark and Share


  hawkeye
Dina ord berör...
2009-10-20

  Carola Zettergren
Enastående!!!!
2009-10-19

  rocksolid
Du är ryslig som vanligt! Fast en lite skön rysning ändå på något märkligt vis
2009-10-19

  torbjörn j.
Maria, du river hål. Det händer saker när du skriver så här. Det känns som att du har gått till sängs med allvaret och dragit täcket över. Omfamnat det i mörkret, öppnat dig, gett efter. Det är liksom allvaret ut i blodomloppet, en dödlig injektion. I orden, metaforerna, tempot, formen. Som en fet reva i sorglösheten. Om en annan försökte skriva med lika svarta bokstäver skulle det bli maskerad, men du klarar av det och träffar mitt i. Du är kompromisslös och det tycker jag att du ska ha en eloge för.
2009-10-19

  Ingmar Hård VIP
Skarpa formuleringar
ovanliga vändningar
du gör läsaren orolig
2009-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Maria Natasja
Maria Natasja