Jag strövade idag ut i skog i shorts & linne.
Solsken genomströmmade både himmel och sinne.
Idag tänkte jag naturens skönhet på bild dokumentera.
Runt halsen min hängde & slängde därför min gamla kamera.

Sköna motiv framför mina ögon förföriskt dansade.
Men kameran återgav dem bedrövligt changerade.
Tur för det skrället att den var digital i alla fall.
Argt trycktes ”sopknappen”; deletade motivens förfall.

Himlen måste ha känt av mitt fördystrade sinne.
För plötsligt föll tårar tunga, sorgsna på mitt linne.
I och för sig hade morgontidningen utlovat någon lokal åskskur.
Men så hastigt, lustigt?! Som en liten stund fördunkla en himmelskt blå tur?

Halvvägs hemma, halvvägs borta.
Ingen möjlighet tid i väta förkorta.
Men senare på min balkong.
Sjöng solen igen en retfull sång.

Jag skrattade den lika trotsigt och uppnosigt rakt upp i ansiktet.
Mina underbara katter poserade stolt framför kamerasiktet!
Slutsats; Nyckfulla & Känslosamma är både djur & natur.
Men motiven jag fick och även jag återgick från moll till dur.