Om du vaknar imorgon och inte har något jobb, inte några pengar och ingen mat till dina små barn. Du beger dig utomlands för att det är omöjligt att överleva på ett socialbidrag som endast är några hundralappar. Du slår upp ditt tält i närmsta buskage utanför en stad men ändå tillräckligt nära centrum för att du ska slippa promenera flera timmar till din plats vid butiken eller på torget.



Vintern kommer.



Inte nog med att du måste sova i tält, du måste också befinna dig utomhus 8-12 timmar om dagen. Till och med ditt skelett börjar frysa till is. Du ser människor som kör glänsande bilar, du ser människor med kaffemuggar i händerna. Du ser människor som har vardagsrum de använder bara för att se på teve i, vissa av dem har till och med flera bostäder.

Ingen skulle låta dig bo i ett tält intill tågspåret om du kom från Sverige. Ingen skulle gå förbi dig utan en min om du kom från Danmark eller Norge. Ingen skulle gå förbi dig om du pratade flytande svenska eller engelska.



Anledningen till att ingen hjälper dig är för att du inte är tillräckligt ljushyad, inte talar svenska, inte danska, inte norska. Vi kan inte förstå dig, vi VILL inte förstå dig. För om vi förstår dig måste vi hjälpa dig, då måste vi låta bli att köpa take-away-kaffe, då kan vi inte längre titta bort: då måste vi ta dig i handen erbjuda dig gästrummet eller starta en insamling så att du kan bo på ett vandrarhem eller i något av hotellens alla tomma rum. Då måste vi engagera oss, be politikerna att ta er på allvar, erbjuda er soppkök, gymnastiksalar att sova i, varma kläder och varma händer.





Snälla du, lär dig inte svenska, berätta inte om ditt lidande, se oss inte i ögonen. Det är mycket lättare om du är en utlänning som får skylla sig själv för att du föddes i ett annat land.