Vore jag morgonen, så skulle jag ta mig tiden
och sitta vid din sängkant.

Vore jag månen, så skulle jag lysa upp din väg
vart du än gick.

Vore jag stjärnan, så skulle jag tindra för dig
och ingen annan.

Vore jag natten, så skulle jag hålla om dig
och få dig att känna dig varm och trygg.


Jag satt vid din sängkant, men du vände dig om.
Jag lyste upp din väg, men ändå skulle du snubbla.
Jag tindrade för dig, och du blundade för världen.
Jag höll dig varm och trygg, men du var ändå rädd.

Förlåt mig för att jag svek dig, jag skulle varit en bättre,
en starkare stjärna, mer lysande måne och varmare famn.

Det fanns inget som varken jag eller andra kunde göra,
gud ville ändå ha sin ängel tillbaka...