vi har alltid jagat ryggar
du och jag

sprungit bakom varandra
med armborsten laddad

vi har sprungit maraton
baklänges med klackar på
i isiga uppförsbackar
i Eschers trappor

fallit huvud över hals
likt svarta fjädrar
som väger mer än bly

krossade tillsammans
men alltid var och en

men efter många om och män
är vi två tillsammans

så nu är det dags
nu är det dags
nu är det dags

nu ska vi skapa rörelse
rörelser som får tiden att stå stilla

nu ska vi skapa skuggor
som springer av sig själva

vi kan vara molnarkitekter
med framtider i vitt

levande solförmörkelser
ovanliga och väldiga
med konturer som lyser starkt och skrattar tyst

vi kan bli regndroppar som flyger
likt bubblorna i havet

vingförsedda hustak
som visar våra möjligheter

så snälla lämna mörkret
ljuset är det nya svarta


försvinn in i elden med mig.