visste du att man tappar andan när man är i för högt luftmotstånd?
visste du
att när jag föll förut

slutade jag andas?

jag tror att du visste,
för precis innan jag svimmade av syrebrist

skakade du mig
hårt
och
länge

så att jag plötsligt
kippade efter andan

som om jag just glömt bort hur man gjorde
och skulle lära mig igen.

visste du det, emma?
hur du sakta andades varje andetag med mig
för att visa mig att jag inte var ensam.

visste du att luftmotståndet sjönk
och istället för att falla

började jag att sakta dala

marken närmade sig inte längre lika fort
inte lika skrämmande

och till slut
kunde jag landa...

utan att skadas

med fötterna först...