det

var

en gång ett tåg en våg på väg så vig och vag som rök vi flög likt moln ett tag ett jag en sång av snö min bild blev lek så lik en ek ett sus förbi ett du ett vi så vek den var vår vår ett hemligt år i Lundagård för längesen igår.

en gång ett nu men nu en gång en äng en färg ett fång en lek ett lik på bår vem bär det vi jag håller kär och minns men inte finns jag känner så när tåget rusar dagen vaknar landskap ljusnar natten susar vyssjas sussar söver lyssnar dagas tystnar rälsen rullar under till bredvid ett fält av korn och råg en morgonpäls en gräns till dröm en sömn så skön som aldrig glöms av tidens lögn en rymd från ögon gömd en säng att vila nuet på.

om och om igen en vagn en hymn en hamn av vinden sänd en kind min hand den minns ett land av sand en syn så sann vi låg en stund på vågens kam en vaggans vals ett sund en sol försvann nånstans din hals så salt en chans som fanns en längtans dans på randens brant jag sprang och markens mun den log tog slut till slut din hud var varm vi vänder nu?

denna natt på tåg jag mådde bra men nu ett nu i sorgeskrud ett tankens du ett djur i bur en dimmans lur från fyren ljuder jag är jag och dur är dur en mur mot mig en stungen mus en mås en mes ett ljus som inte längre går att nå ett hål en sil en stril av du och jag ett vi blir mil på mil ett tusen magmor rinner djupt och brinner sköljer minnets svindel himlens stup din hand vårt band jag vill du kan men sinnet hinner inte fånga faller för din skull en våg så vig så vag som rök blir jag ett moln som sakta lättar ut ur tågets fönster



en skylt



i vägens kant



för dig att titta på



nästa gång




vi










springer










på












varandra.