Låt mig få ta en näve
utav ditt bröst
dricka ur dess kupol
och släcka min törst

smaka på ditt hjärta
så blödande varmt
som tillretts i galla
och kryddats med salt.

Fäst mig, min Kära
vid hälsenan din
och trampa upp stigar
längs kroppen min

och bygg dig ditt rede
vid bröstkorgens slut
med mina revben
som obeveklig grund.

Res en ståtlig byggnad
och sätt den i fyr
gräv djupa katakomber
att läggas ned i.

Låt allt smältas ner
och gjutas om på nytt
i skönare form
än det hus som vi byggt

av trasiga själar
skärvor och glas.
Fånga istället
ett nytt kreatur

som vackert kan vandra
inom ditt hägn
med skygglappar på
skyddad från lögn.

Slakta det sedan
när den gjort sitt
och stycka i bitar
drömmen som flytt.

För aldrig ska du fånga
den själ som är fri
som dansar kring molnen
högt uppe i skyn.

Tro mig, det är bara
själar som jag
som säljer sig själva
och önskar bli slav.