Jag ser en flicka,
Står där i vinterkylan.
Hon plockar bit efter bit
Av ett brustet hjärta
Hon pusslar sedan ihop, bit efter bit
Det blir aldrig som förut men om man står
En bit ifrån så ser man inte sprickorna
Och då kan man låtsas att
Det är som det ska
Och lura omvärlden.

Men när flickan bara har tre bitar kvar
Så puttar någon till det
Det faller, tiden står nu nästan still
Förtvivlan i hennes ögon. Det svider.
I ännu fler bitar än förut
Mindre än du någonsin skådat.
Flickan väder sig om och går
Vänder ryggen, finns inget hopp
Bitarna av ett en gång vackert hjärta
Blåser nu bort som stoft
På den iskalla vägen.