vissa nätter när ensamheten tränger på,
tänker jag på dig

hur dina händer värmde mina under kalla nätter
hur våra ben slingrades om varandra under täcket
hur dina ögon log när du hörde mig skratta

men
du går inte längre i samma fotspår
dina ögon utstrålar inte samma värme
ditt hjärta slår inte längre i samma takt

du har förändrats till någon jag inte känner och
det gör mig så förvirrad


vintern gör mig påmind om hur kallt det kan vara
när man är ensam
inte bara utomhus, utan även inuti
inuti kan det vara så kallt att man fryser var man än är
det är då jag blir påmind om hur du brukade värma mig,
hur jag tog in mina händer under din jacka
och skrattade när du ryckte till


jag minns slagen också
ord, handlingar, som gjorde så ont
det var som tusen nålar på armen eller ett slag i solarplexus
jag tror inte du anar hur många gånger du fick mig att gråta inombords
hur många gånger jag förbannade mig själv
för att jag envisades med att stanna kvar hos dig


vissa nätter saknar jag dig och det vi hade
jag tänker då att vi var så mycket mer än vad vi faktiskt var

jag tänker på dig vissa nätter när det gör ont
när det gör sådär ont i hjärtat
jag tänker att du skulle kunna laga det,
men sekunden därefter kommer jag på att
det är inte din uppgift längre

ändå kan jag inte låta bli att sakna dig
och tänka på det som var

jag undrar om du någonsin tänker på mig och det vi var