Det var när barnen stojade kring snöhögen
och grävde sina gravar
det var då jag såg glädjen i de falnande åren
mina egna dagar

Det var då, när den minste blev kvar i natten
med ölglaset i moderns hand
som mina dagar reste sig som en minnesstod

"vila i frid"
vände mig bort

Det var när morgonen randade ryggen
då när sveket gömde gråten
det var då jag fäste blicken vid snön

och barnen rullade ljusstjärnebollar
iskristaller och sanning
vände mig bort

men himlen gömde barnet i snöhögens gravar
att stå upp
som mina dagar glimmar ljuslykteklart
de smekande orden

"vila i frid"