Vi klev från 

grässtrås spets

till grässtrås spets

i ändlös lek

i tyngdlöshet

i sommarheta

letningar

Och reglerna

fanns ingenstans 

att finna

Vi kände bara

Så enkelt var det

Så lent var livet

Så breddfyllt

hemlighetande

Vi var de vetande

som såg leenden

i långa dagars

slösande av tid

Ett överflöd

av liv

av ännu ej

förvärvad 

strategi

Vi visste ingenting

om poesi

Den ristades ändå

i knän mot

mossig sten

Den ropades

av ekot

i skogens

schemafria

riter

Den föll 

som regn

när sömnen

tog oss närmre

vuxenheten