där det föll

och sen inte orkade

benresterna som diamanter

vägbommar för doften i minnet

om jag räknade stillheten

som sakta skar sig ner i lättjans fanér

låg du efter mig i all enkelhet

i ynkedom

i knapphändig iskyla

stenstolpar bar taggtråden

från socken till socken

allt luktade barr

från överläpp till underläpp

därav den olidliga tystnaden

men det var detta vi ville

det var drycken 

som stannade upp 

kopparormens testamente

och det hände plötsligt som frusen eter

raderade sig i skapelseögonblicket

som minerade stränder

med polerade krucifix

lärkans larynx 

kastrerad

fallen

kall

som

blod