Allt på utandning

Jag bekänner och knäböjer

allt är vakuum

All början är slut

Så ingen behöver sörja

Det sista skoveltaget var det första

Alla är ensamma

Det är en parodi

på ringdans

Allting är ingenting

Speglar placerade en face

med tomhet emellan

Aldrig kommer alltid åter

Se alla dessa

brända almanackor

Applåder från enarmade

Jag bugar från min plats

på schavotten

Antaganden är axiom

Detta är väl

diktens första rad