Livet förändrats vart jag än går, och himlen byter färg vart jag än ser. Samhället digitaliseras och känslan försvinner. Ta mig tillbaka när det var musik på caferna och revolutionen var i luften. Och litteraturen var då en mäktig kraft, som tyvärr drunknat i lathetens hand.

Jag minns när hon gav mig en bok av en fransk poet från 1800-talet och sa: läs den och du kommer aldrig bli densamma. Allt jag läste gick in i hjärteroten, och glödde som brinnande kol. Orden droppade från varje sida och min själ sög upp allt.

Tyvärr har tiden sprungit förbi litteraturen, och tekniken har gjort sig hörd. Inget fel i det, men bokhandlarnas väg mot undergång skaver mitt hjärta. Men för mig lyser fortfarande litteraturens stjärna klarare än någonsin.